10 år.

En kväll, för exakt 10 årsedan, så sa pappa till mig & min lillasyster (7 & 5 år gamla) att min kusin Maria skulle få bo hos oss ett tag. Vi fick inte fråga henne varför hon var ledsen. Varför fick vi inte veta. Vi stod vid dörren, när min mamma, min moster Monica & min kusin kom hem. Mamma & Monica gick & tittade ner i marken, min kusin bar på ett par väskor. Hon grät.

Jag minns allt väldigt dåligt, det är suddigt men jag kommer ihåg delar av det.

Någon dag senare tog mamma med mig & min syster ut i trädgården, vi gick till våra äpple träd här utan för, eftersom det var vår hade löven just blommat ut. En lite mulen dag, skrämmande likt vädret som är utanför mitt fönster just nu. Så sa hon det. "Eva är död. Hon kommer aldrig mer tillbaka". Jag var 7 år. Jag förstod aldrig att min moster skulle komma tillbaka. Jag förstod inte vad döden innebar. Sedan är allt dimmigt. Minns inte mycket av denna tiden. Jag minns att jag, Sofie (syster) & Maria sov i samma rum en tid. Trångt var det, men då tyckte jag att de var ganska mysigt.
Sen minns jag begravningen. Bara små delar. När mamma & pappa skulle gå fram till kistan, jag och Sofie fick sitta kvar med vår faster Susanne. Mamma var ledsen. Efteråt fick vi stå utanför kapellet. Så kom alla & skulle ta oss i hand, en efter en. Minns bara farafar, för han grät & sa "Så hemskt, så hemskt".

Idag för exakt 10 årsedan dog min moster efter en tids cancer.