Lite gnäll, lite fest-skvaller & lite till.

Jag har sagt det minst tusen gånger, men LBS har sina ljuspunkter. Bortsett från att lärarna är alldeles för slappa, inte hjälper en tillräckligt mycke eller ger en motivationen att kämpa för sitt betyg så får vi faktiskt sluta skolan tidigare än alla andra, plus börja senare också. Så igår var det avslutning. 2 VG, resten G. Jag som hade så sent som i vintras 5 IG:n på min höjd är väldigt glad över att jag lyckades jobba upp betygen igen, medans min mamma inte var lika nöjd. Jag ringde hem, för att fråga om jag kunde få följa med på avslutningsfesten samma dag, för alla skulle ju faktiskt dit. Berättade först om betygen, då blev hon lite sur & sa att jag borde jobba mera & att jag måste satsa nu. Rättretlig som jag är börjar bli småsur jag också över att hon inte blev lite glad i alla fall att jag inte hade några IG. Då blir hon ännu surare över att jag blir sur, vilket hon inte tycker att jag borde bli. Hon menar att säger hon inte till mig, så kommer jag inte att plugga hårdare & då kommer jag faila med mitt liv & bli städerska. Det förstår jag, men jag blir bara sur när någon påpekar något jag redan vet. Jag har svårt att ta till mig kritik, jag vill inte ses som en dålig människa utan jag ska klara allt själv. Men så börjar vi diskutera om kvällen, hon sa att jag fick & frågar när jag ska åka hem. Dagen innan sa jag att pendeln gick kvart över 10, men sa att den gick kvart över 11 istället i hopp om att få stanna lite längre. Då bryter helvetet lös i princip. Hon blir jätte sur över att jag ändrar tiden och blablablabla. Stängde av öronen. Hörde dock att jag är oansvarig, vägrar att hjälpa till hemma, bortskämd och mycket mer. Då blir det fan för mycket. Kul, där sitter jag på trottoaren utanför skolan, lipar pgr av att ja inte klarar av att höra av hur dålig jag är. Vi lägger på, och då har Sandra hunnit sätta sig brevid mig. Suck. Rolig skolavslutning va? Jag är trött på att höra att jag inte kan tillräckligt mycke, att ja inte är bra nog i skolan & att jag aldrig hjälper till.

Jag hjälper faktiskt till hemma, okej jag är ganska slapp det vet jag. Men jag hjälper faktiskt till. Men jag får aldrig någon uppmuntring för det. Gör jag fel blir man bara irriterad & vet jag inte vart saker & ting ligger eller hur de fungerar blir alla bara sura. Ingen ser ju att jag faktiskt gör nytta utan att bli tillsagd. Jag har konfronterat mamma om det, att de känns som om de bara kackar på mig. Då sa hon att detta inte alls stämde. Hon bättrade sig, det gjorde hon. Men det sitter fortfarande kvar. Så jag har en grym lust att få flytta hemifrån, få kunna ta hand om mig själv & framför allt göra vad jag vill.

I alla fall, festen igår var ganska lyckad tycker jag. Min partner in crime Mia & jag tog pendeln in till göteborg & mötte upp de flesta där, sedan bar det av till Skansens krona. En djävulsk backe upp dit. Vi var först på plats, om man räknar bort turisterna. När alla var uppe satte vi oss under en tunnel, eller bro, whatever. Krabba tog fram sin jäger som han hade längtat efter, sen sa de kras, & jägern rann ut. Han tappade den. Vi bytte tunnel & hittade lite fler LBS:are. Vi lyssna på musik, söp & tiggde cigg av varann. Vi bytte plats då det faktiskt blåste redigt mycke & där spenderade vi hela kvällen.

Höjdpunkten var nog när Mia & Martina som skulle pissa ringde mig & sa "polisen är här!". Jag backar lite för att titta ner på parkeringen & mycket riktigt, där står 2 poliser & jag antar att de såg mig. Jag sprider ganska fort ut till de andra att farbror blå står där nere & flykten börjar. Alla springer för livet nerför berget! Lyckades få med mig Siri & Krabba att springa en annan väg, och när vi tittar ner mot alla andra ser vi hur polisen springer efter. Årets roligaste syn att se fulla tonrångar springa, hack i häl är polisen med batongen i luften. Efter mycket om & men samlas alla på platsen igen & pratar om händelsen. Tydligen letade polisen efter några andra skinnheads som gick omkring med basebollträn nedanför berget, inte oss. De enda de sa till de som stannade kvar var att vi skulle städa efter oss. Senare åkte vi hem, Mia sov här & vi somnade rätt fort.

Så nu sitter jag här, ångestfri & trött. På min första sommarlovsdag! & fan vad roligt jag ska ha det, de har jag bestämt!