tjat, tjat, tjat...

ÅH! Sluta tjata! Alla tjatar på mig från alla hörn och kanter. Jag orkar inte! Jag gör så gott jag kan. & då gäller de allt, vänner, familj & kärlek. Jag är en vek människa som inte tycker om när folk hackar på mig för jag försöker så gott jag kan, jag försöker räcka till för alla, ställa upp för alla & jag försöker göra alla tillfredställda. Men det är fan inte lätt ska jag säga er. Och min drog som hjälper mig att leva, emil, jobbar numera 6-4 alla vardagar. Idag är det torsdag & denna veckan har jag varit med honom i 6 timmar (om man räknar bort de timmarna vi sov). Innan det var de 5 dagar vi var utan varann. Seriöst, från att ha gått ifrån att man åtminstånde sågs några små stunder om dagen alla dagar i veckan till att inte ens ses eller prata på flera dagar är skitjobbigt. JAG BEHÖVER MIN DROG. Sen kan inte folk i min närhet förstå att jag faktiskt vill vara med honom. Och med det så tror jag att de inte förstår vad kärlek är. Är man kär vill man vara med varann 24/7, så är det bara. Jag vet, sen ska man inte glömma sina vänner heller. Där klämmer skon lite också, känner jag. Jag försöker, så gott jag kan. Men ibland hinner jag verkligen inte vara med allt och alla. Någon dag måste jag ju ha bara till mig själv också.

Idag har jag i alla fall varit duktig, jobbat hos mormor, inte vart besvärlig alls. Se, jag kan jag också!