time after time

tiden flyger förbi mig fortare än vad jag anar. Jag & emil varit ihop i 4 månader nu. 4 månader, ganska kort tid, fast ändå rätt så lång. & mycket har hänt, mycket kommer att hända.
men jag är kär, vill inte att någonting ska ändras. Jag är ständigt rädd att något ska hända så det vi har förstörs, slits, går i bitar. Jag visar inte alltid rädslan, ibland tror jag att den är borta. Men den finns alltid där. En liten, liten känsla som ibland inte ens går att märka, men som kan växa sig alltför stor. Numera går det bättre, faktiskt bra. Vissa dagar kryper känslan inte ens fram. & jag vill att den ska försvinna. Lär mig tro på kärleken, lär mig älska såsom jag en gång kunnat. Jag har varit kär många gånger, för många gånger nu känns det som. Jag har trott att det har varit äkta kärlek, men när man jämför det jag känner för emil var det inte ens i närheten av kärlek. Kärlek det är det jag känner för emil, just nu i denna stund.
att få vara nära honom, känna hans närhet, det gör mig trygg. att få umgås med honom, prata, skratta, det gör mig lycklig. Att få hålla om honom, pussa honom, älska honom, det får mig att tappa andan.

Det är ingen som förstår hur jag känner, vet inte ens om han gör det.